I vårt avlånga och vackra land Sverige finns det något som står ut som vackrare än annat. Vad kan det vara tänker någon? Svaret är våra idrottsföreningar. Lekmän tänker sig att en idrottsförening har mest med idrott att göra. Nja, det är väl bara en del av det hela. Gemenskap, ansvar, vänskap, ekonomi, fostran och utbildning är också några av de viktigare attributen.

Idag när vårt land brottas med ungdomskriminalitet och brinnande bilar står i ljusan låga på våra gator var och varannan natt så frågar sig många vad som kan göras åt det. Ett svar på denna mångfacetterade fråga är att stötta och utvidga våra idrottsföreningar. Det är väl mycket bättre om ungdomar som finns i vårt land tillbringar kvällarna i en idrottshall och ägnar sig åt gymnastik eller ränner runt på en fotbollsplan och spelar fotboll än driver runt på stan och ställer till med ofog?

Tyvärr förstår inte många vuxna och politiker sammanhanget. Det blir allt svårare för föreningarna att överleva ekonomiskt p.g.a. indragna bidrag och svårigheter att få sponsorpengar. Många är de styrelseledamöter och ordföranden som brottas med ständig huvudvärk och äter Alvedon, postafen, sömntabletter eller annat. Det är nämligen långt ifrån en skön och enkel tillvaro att driva en idrottsförening.

En stor uppgift ligger på Riksidrottsförbundet i att tydliggöra den stora samhällsnyttan som alla våra cirka 20 000 olika idrottsföreningar utför. Det är ju inte bara så att man sysselsätter ungdomar som annars hittar på bus. Även äldre och pensionärer har nytta av en förbättrad fysiks och motorik när man regelbundet tar del i att utöva någon idrott man tycker om. Dessutom tillkommer en gemenskap med regelbundet umgänge var vecka om med jämna mellanrum ordnas årsmöten och fester. Vid dessa tillställningar brukar det alltid finnas något gott att inmundiga. Det kan vara kaffe med dopp eller den hederliga gamla korven med bröd. Hur som helst fyller dessa möten och aktiviteter en stor uppgift för hundratusentals människor som annars skulle sitta hemma och känna sig ensamma i olika grad. Man beräknar att cirka 4 procent av den svenska befolkningen är helt socialt isolerad. Tänk om vi kunde få dessa att gå ner till närmaste idrottsförening och fråga om det finns något de kan hjälpa till med. Behovet av hjälpande händer är oändligt. Allt ifrån att koka kaffe och sälja biljetter, till att koka korv och städa. Har man lite mer administrativt kunnande så är behovet av styrelsemedlemmar stort. Inemot 100 000 människor sitter idag i en idrottsförenings styrelse. Dessa människor behöver bytas ut och avlastas med jämna mellanrum. Nya människor in är lika med ny kompetens och utveckling.

Inledningsvis handlade det om vad som är vackert. Naturligtvis är det subjektivt och skönheten ligger som bekant i betraktarens öga, men en äldre kvinna som står vid sidan av spelplanen och entusiastiskt hejar på några ungdomar måste väl ändå räknas in i den kategorin?